Jag har snart gjort klart min EP.
Såhär har det gått till. Del 1.
För att få till ett enhetligt sound så har jag till skillnad från vid tidigare projekt använt mig av uteslutande samma trummaskiner och synthar, något som visat sig vara en bra plan. Istället för att bli begränsad av det så har det fått mig att lära känna instrumenten på djupet, och se nyanser och färger i dom.
Ta den här synten till exempel.
Kanske inte ser ut att vara mycket för världen. Som jag förstått det så är den väl lite av en rackversion av Yamaha DX7 (80talet, mer behöver inte sägas), och den har en del riktiga geniljud. FMsyntes, om det säger er något. Jag har valt att ladda över en massa plastiga flöjtkombineratmedrhodesljud till den, som jag sedan skickar ut via en Fender De Ville-stärkare och sedan in via en Sm-57 mick in i datorn. Ljudet påminner ifall man är flitig med modwheelet rätt mycket om en mellotron. Det här ljudet har blivit en standard under produktionen av den här plattan.
För trummorna har jag använt mig en del av den här:
Den har ett sjukt analogt sound. Jag använder inte den fysiska trummaskinen (tyvärr) utan ett bibliotek där någon annan nörd samplat den en massa gånger så att andra nördar kan använda den i sin egen sequencer bäst dom vill. Man blir förvånad av hur detroit en sån här kan låta.
Hej! Jag glömde bort mitt lösenord så jag har inte skrivit på ett halvår. Nu fick jag tag i det igen, så nu skriver jag igen.
Jag har producerat Bovens singel “I’m Your Garden”. Jag och Davr har gjort varsin remix på den också. Check it out!
När Robert (Queff) presenterade ämnet för mig så gick jag igång direkt. Precis som honom så hade jag nåt en punkt i min karriär då jag kände att “shit, folk lyssnar verkligen på min musik, och det verkar som att dom faktiskt tycker om det”. Jag slog mig ned vid pianot och skrev ihop en avig komposition och en precis lika avig sångmelodi, som ändå håller en lite flummig segerkänsla i sig. När Robert skickade rappen (som mestadels körs i 12takt, vilket är awesome) så klickade det direkt. Sveriges största rappare har redan erkänt honom, men jag tror inte att Sverige har hängt med på hur duktig han är på att skriva. Som Queff säger i texten (som finns bifogad i länken ovan): “Mina barndomsidoler vill ha mig på låten”.
Jag har producerat spår 3, 4, 8, 11 och 15 på Kastaways nya mixtape! Alla beatsen förutom det på “Baseball” är rätt gamla, men tycker att låtarna blev tunga ändå. Ladda ner plattan här!
Fick ett kungligt mail av Eric nyss! Här kan ni kolla in när snowboardåkare av absolut världsklass åker till min, Trainspotters och Tove Anderssons låt Departure! Jag älskar det här!!
Jag är alldeles yr i huvudet. Vet inte om det är de tvåtusen projekten jag har i skallen eller jazzföreställningen jag just var på som ligger bakom men jissanes. Läget är grymt dock. Har mickat upp pianot här hemma, och nu sitter och jag och håller på med en massa musik. Hemligheter. Jag flyttar till Kanada den 3e December så innan dess så kommer jag nog att ha släppt vissa av dom här grejerna jag sitter på i alla fall.
Jag fick ett mail av Anna Hamilton nyss innehållande den här filmen där jag spelar med Cleo för Hammock sessions. Tycker att det blev riktigt fint, även om synten låter hiskeligt högt.
Cleo, eller Nathalie som hon egentligen heter, är enligt min uppfattningen sveriges bästa kvinnliga rappare. Jag har haft nöjet att spela i hennes liveband under det senaste året, och jag måste då säga att maken till sväng är svårhittat. I den här videon är Eirik, den spansknorske percussionvirtuosen inte med, men Marc håller igång gunget rätt bra själv anyways. Kolla in!
Jag hookade först upp med dom här snubbarna förrförra året. Vi hade länge planerat att göra något ihop, och så när jag var nere i storstaden så råkade jag ha ett beat, och dom ha lite tid över så vi gjorde den här låten “UmeSTHLM” ihop. Låten åkte upp på whoas förstasida och var även med på Whoas anniversery mixtape som kom för någon månad sedan. Här kan ni lyssna på den.
I samband med den kinesiska kulturfestivalen som äger rum just nu i Umeå så anordnar jag och mina kollegor en del relaterade aktiviteter på skolan där vi arbetar. Imorgon så kommer en Tigerexpert från Världsnaturfonden och föreläser, och parallellt med det så kommer vi att anordna en “Tigerjakt”, lira rundpingis och spela kinesisk musik. Det är ju tigerns år i år, så därför ligger det extra mycket fokus på just tigern under 2010 års upplaga av kulturfestivalen. En framstående kinesisk konstnär som jag inte minns namnet på har, exklusivt för festivalen, målat den fantastiska målningen ni ser här nedanför. Den är till salu just nu, så fram med plånkan och bjud! Jocke som ordnar festivalen säger att konstnären är aspoppis i kina och att han målar svinsköna storkar som skelar och sånt. Fett tycker jag.
Dagisbarnen på spiltan gjorde i slutet på förra veckan en massa tjusiga tigrar, och det är en av dom vi har använt som inspiration till låten och som stop-motion offer i videon. Jag tycker att den lilla Tigern uttrycker all form av hopplöshet som råder hos alla världens utdöende djurarter idag. Jättefint.
Jag står för text, melodi och produktion och på micken hörs tiger-jag och tiger-Tove Andersson.
Min vän Marc Strömberg (Mannen bakom bl.a Tare Lugnt-serien) är världens mest kreativa person. Parallellt med sitt jobb som konstnär och grafiker så spelar han musik med flera olika konstellationer och släpper CDs, vinyler och kassetter så det bara ryker om det. Här kan ni ladda hem hans senaste alster “Public Service Bomber 3″ som är en skiva där han… gör allt. Han har en väldigt fin sångröst, skriver väldigt bra låtar och arrangerar upp dom tjusigt. Kolla in!
Folk har efterfrågat lite nördrapporter, så här kommer en.
Analys av Kapernaum (Tare Lugnt 4)
Den här låten var från början inte tänkt som en raplåt. Melodin som nu drivs av en sax (minns inte om det är en sax eller en trombon haha, vst-instrument), var ursprungligen skriven och tänkt att sedan bli ett sångspår som skulle sjungas av mig eller Tove. Trummorna är en blandning av de som jag och Marc spelade in i Lesras studio förra hösten och det lilla visp-bibliotek som jag byggt upp utifrån min halvtrasiga virveltrumma där hemma.
Idén till låten (precis som röstsamplingen i början) kommer ifrån fantasymusikalen “Jul i Kapernaum”, som var julkalender 1995. Serien utspelar sig i staden Kapernaum, som av en händelse råkar ligga belägen just ovanför en gammal stjärna som blivit trött och slagit sig till ro där. Mystik, apokalyps, klimatkaos och proggflumm… Här finns allt jag önskar mig av en riktig svensk Julkalender.
Jul i Kapernaum, avsnitt 1
Jag tror att jag drog från Haga till studion på Böleäng och spelade in den här låten kanske tio- elva gånger innan den satt. Min röst kan vara väldigt knepig att spela in när jag inte riktigt vet vilket röstläge jag vill leverera med, kombinerat med att samspelet mellan mick och preamp funkar särskilt bra. Min röst har sin topp på en jävligt låg frekvens, vilket gör att den sällan skär igenom musiken som jag önskar när jag rappar eller sjunger mjukare eller “lägre”. Då är jag istället väldigt beroende av att jag befinner mig på precis rätt avstånd från micken och att compressorn/preampen är rätt inställd. Det tog väldigt många inspelningar innan jag fick till det här, och ändå tycker jag att första versen låter helt förjävligt sett till ljudkvaliteten. Jag träffade dock en ljudtekniker här i våras som skarpt gillade första versen, och var övertygad om att det dova ljudet var tänkt tills att jag påstod motsatsen. Man blir så jävla insnöad när man jobbar hårt med en låt sådär att man till sist tappar begreppet om vad som är bra och dåligt. Jag mixade klart låten samma dag som skivan skulle släppas, och hade nog kunnat gjort det bättre om jag haft mer tid på mig.
Pianot är vårt gamla träpiano och rhodesljudet är Native Instruments fenomenala “Elektrik Piano”. Bubbelsyntljudet är skapat i Nils på RMHs MS20, som han generöst låtit mig låna. Tove Andersson sjunger i outrot, som avslutas lite skevt i parallelltonarten tror jag… Har för mig att den går i Gmoll men lyfts och avslutas i Bess. Tanken med det är att få till en känsla av att stjärnan liksom tar sig ur sin fångenskap i och med sin död. Pretentiöst nå jävulskt! Samtidigt så tycker jag att det är väldigt tråkigt att fler producenter som ägnar sig åt hiphopmusik inte ägnar sig mer åt den typen av saker. Det finns så många som tappar sin fantasi och blir någon sorts beatmaskin istället för musiker. Skulle kunna räkna upp skrämmande många exempel.
